Varför springer du?
Kategori: Allmänt
Den här våren har varit tuff. Har dragits med hjärnskakning, influensa, skador, sjukdomar, allergier och reumatismskov. Har funderat på att ge upp löpningen, känt mig värdelös när jag springer långsammare än jag vet att jag kan. Självtvivlen har stått som spön i backen.
Igår vände jag på steken. Jag bestämde mig att springa Söder Runt utan krav och bara hitta löparglädjen igen. Och det gjorde jag. I ösregn och det säger inte lite för en som hatar att springa i regn.
Så nu börjar jag på noll och springer för min egen skull, långsamt eller snabbt utifrån dagsform. Men inte bara för mig, utan för alla som inte kan eller vågar. Jag tror på att vi kan skapa ett samhälle där fler vågar om vi gör det tillsammans. Kram till er.
