Att springa lopp
Kategori: Allmänt, Träningsglädje
Mitt första lopp någonsin var Vårruset 2013 och jag lyckades persa på 5K där och då. Jag kommer fortfarande ihåg känslan av oövervinnerlighet när jag korsade mållinjen. Aldrig hade jag trott att jag skulle kunna klara det så bra.
Nu persar jag inte särskilt ofta på lopp. Tvärtom. Det är ofta trångt och jag mysspringer hellre och njuter av stämningen. Mina snabbaste pass springer jag oftast tidigt på morgonen, ensam, på fastande mage och med musik som draghjälp. Ändå fortsätter jag springa lopp.
Att springa lopp är självklart ingenting man måste. Jag gör det för att det är kul men också för att det är tanken på nästa lopp som får ut mig på det gråtrista regnväderspasset i en plusgrad. För ska jag springa ett lopp så behöver jag träna.
Sedan gillar jag medaljer. Lite fånigt. Men så är det.
