Att springa för livet
Kategori: Träningsglädje
Förutom att jag idag älskar löpningen finns det en djupare anledning till att jag började springa.
För snart sex år sedan blev jag sjuk. Kunde inte gå utan kryckor, fick cellgifter, kortison och starka mediciner. I ett halvår var jag riktigt sjuk. Sedan blev jag långsamt bättre. Efter ett år kunde jag börja träna försiktigt. Efter ytterligare ett och ett halvt år tog jag mina första stapplande löpsteg. Idag har jag genomfört en halvmara och är anmäld till ännu än. Inte för att vara bäst. Det har aldrig varit min drivkraft i löpningen. Utan för att det är en sådan glädje att må bra, att vara frisk. Jag är övertygad om att min träning har bidragit till att jag mår så bra som jag gör.Min sjukdom: psoriasisartrit, har mer eller mindre varit vilande sedan jag började springa. Jag får ont om jag ökar sträckorna för snabbt eller ökar hastigheten för mycket på kort tid. Men i övrigt är jag frisk. Jag har inte längre ont dagligen. Jag mår bra och min kropp mår bra. Idag kan jag springa. Alltså springer jag. Inte bara för mig, utan för alla som inte kan. Oavsett varför de inte kan. För jag tänker aldrig glömma hur det känns att inte kunna röra sig fritt. Oavsett om du är hindrad av din kropp eller hur andra ser på din frihet.
Jag vet att jag kan få ont igen, jag vet att jag kan bli riktigt sjuk igen. Men jag är inte det nu. Och jag tänker leva och springa för livet. Idag, imorgon och så länge jag kan.